I lördags servade jag Malin som körde Cykelvasan. Hon hade inga seedningslopp i benen och blev därmed förpassad till motionsklassen och för att krydda det lite extra körde hon därför på cykelcross. Det gick alldeles utmärkt. Cykelvasan är precis vad MTB-sporten i Sverige behöver och det är imponerande att det vuxit sig så starkt på bara två år. Varumärket Vasaloppet är otroligt starkt och marknadsför sig självt. Jag som satt i bilen funderar dock på hur det ska bli om det växer ytterligare. Det var faktiskt lite kaosartat i kön och då är jag ändå van att korsa bland cyklister med bil.

Idag var det veckans tuffaste etapp på dryga 17 mil med en backe varje varv som även fungerade som målbacke. Var seg sen gårdagen men med ett varv kvar att köra kände jag att jag kanske kunde vara med och strida ändå. Satt sen och var nöjd med känslan och tittade på när tävlingen avgjordes. Både Frykberg och jag försökte sen att brygga över/köra ikapp men blev trötta. Jag parkerade mig sen i sista uppförslutet på backen och blev femtionde man ungefär. Ligger nu 25:a totalt.

I morgon är det GP inne i Tidaholm. Då är det så kort att vi inte får langning med korvbröd med nutella och banan som varit höjdpunkten under gårdagens och dagens etapp.

En och halv vecka senare var det dags för landsvägs-SM på Sollerön. Trots en medioker träningsbakgrund så lyckades jag klämma in mig på 14:e platsen på tempot vilket var nytt personligt placeringsrekord på SM. En enkel förklaring till varför det gick så pass bra är att jag fortfarande lever på tidigare nedlagd träningstid och att jag genom väldigt få men hårda träningspass hållit kvar mig på en hyfsad nivå. Dessutom så är man ju ständigt fräsch i benen då man aldrig kör ner sig. Väldigt överraskad blev jag i alla fall. Jag trodde på topp 30 innan start och det klarade jag ju med råge.

På midsommarafton var det dags för linjeloppet och jag startade med oerhört sega ben. Efter ett par timmar började jag komma in i det lite bättre men satt alldeles för långt bak i klungan för mitt eget bästa. Innan varvning med två varv kvar transporterade Henrik Öijer upp mig till en bra position i fältet och jag var beredd på att det skulle börja gå fort in mot Gesundabacken. Precis innan vi svängde upp mot målpasseringen ramlade Kalle Sandell och någon mer precis framför mig och jag hann inte väja undan utan fick mig en flygtur över styret. Kom upp nästan direkt utan några som helst skrapsår och med en hel cykel. Dessvärre tappade jag draget och slet på rätt bra tillsammans med andra akterseglade cyklister för att försöka ansluta. Det visade sig dock vara helt lönlöst då det rullade på i högre fart i grupperna framför. Med ett varv kvar var jag blöt, kall, less och hungrig och klev av. Jag är dock inte särskilt ledsen för det.

För tillfället sitter jag hemma med snorig näsa, tungt huvud och en öm hals. Skulle egentligen vara på jobbet en sista vecka innan jag tar semester men vi får se hur snabbt jag piggnar till. Planen är att jag ska starta semestern med att köra cykelsträckan på Åre Extreme Challenge på lördag i lag med Anders och Erik Eriksson för att sedan åka i stort sett direkt till Tidaholm och köra U6 nästa vecka.

Förutom det så är jag förkyld men det går nog snart över. Har bestämt mig för att åka tempo-SM bara för att, siktar på att spöa Tynell. Vi hörs i sommar.

Hennie har haft svårt att somna på kvällarna en period nu. Kanske har det med ljuset att göra, men mest troligt är att det börjar bli dags för henne att minska på tuppluren efter lunch. I natt sov hon däremot hela natten i sitt eget rum. Det var andra eller tredje gången ungefär.

Körde troligtvis min sista UCI-tävling i lördags i och med det 102:a Skandisloppet i Uppsala. Eller Scandinavian Race som det heter sen ett par år tillbaka. Jag är vare sig tränad eller tävlingsförberedd för såna här race och var mest med för att vara del i BCK:s mixlag. Med den inställningen överlever man inte en kantvindstävling och jag flög av efter 11mil någonting. Försökte krydda min egen tillvaro i klungan med så aktiv körning som jag orkade med i början och gjorde några försök att komma iväg i morgongruppen. Det slet på benen och efter att ha täppt ett okänt antal kantvindsluckor tack vare dålig positionering i klungan så led jag av de ökända strypbenen efter 2½ timme och spenderade sista halvtimmen på strängen. Var inte särskilt missnöjd med det utan tyckte det var kul att känna på hetluften lite igen. Dessutom kom vi hem ett par timmar tidigare än planerat till Borlänge och det är guld värt ibland.

Philip Nielsen vann före Patrik Stenberg som återigen övertygade på den här typen av tävling. Vad månde bliva av den killen?

Mör i benen på grund av tävlingsovan kropp så slet jag lite ont inledningsvis under dagens knappt 14 mil långa etapp. Det lättade lite efter tag och jag tävlade ett par gånger och gick iväg i små utbrytningsförsök utan direkta ambitioner mer än att göra det hela mer intressant för egen del. Blev trött av det och satt sen och hade det ganska tråkigt i klungan sista 1,5 timmarna. Christofer Stevenson vann etappen före Johan Landström som vann totalt. Jag blev 28:a.

Som sagt så var det en rolig helg. Malin tävlade också och gjorde tre bra etapper men tappade klungan på GP:t och förlorade lite mycket tid i totalen. Hennie spenderade helgen hos mormor och morfar medan vi roade oss på cykelbanan. Det var första gången vi båda var ifrån henne samtidigt mer än en natt och det kändes minst sagt lite märkligt.