Tour du Loir-et-Misär

Tour du Loir-e-Cher slutade hastigt och mindre lustigt för mig tio minuter in i den andra etappen då jag i 60km/h gick på hjul och gick i backen. Lyckades med konsttycket att falla med armbågen rakt in i en Sparebanken-Vest killes bakhjul som gjorde att jag drogs med och fastnade med armbågen mellan hjulet och bakgaffeln i en omöjlig vinkel med armbågen framåt och underarmen pekandes bakåt och vilandes på kasetten. Mät på din egen cykel så förstår ni att en armbåge inkilad i det utrymmet gör ganska ont. Att jag dessutom satt fast utan möjlighet att komma loss gjorde saken rätt obehaglig. Som tur var tog Gurra tag i det hela och knipsade både bort ekrar och bröt sönder Ridley Noah-ramen jag satt fast i. Det har jag dock fått berättat för mig i efterhand eftersom jag redan hade svimmat då den manövern utfördes. Vaknade till sans och förstod inte var jag var med massa fransoser böjda över mig. Kvicknade sen till bara för att svimma av igen och nästa gång jag vaknade var jag på väg till sjukhuset i ambulansen.

Har bara gott att säga om den franska sjukvården även om det blev mycket teckenspråk för att göra sig förstådd. Med tanke på omständigheterna gick det trots allt bra och inget i armen är trasigt men den är väldigt öm och rejält kantstött. Dessutom har jag några fina skrapsår på vänsterknät men i sammanhanget är de bara skråmor. Med ett par dagars vila tror jag faktiskt att jag kan sitta på cykeln igen.

Jag kände mig i relativt fint slag och tyckte att jag både kunde hålla mig bra med i klungan och assistera laget under den första etappen så nu känns det riktigt surt att inte kunna tävla vidare. Är det något jag behöver så är det tävlingsträning men jag får jobba på det på de svenska tävlingarna de kommande helgerna istället.  Att vi sen blev ytterligare en man kort gör att tävlingen blir ännu svårare att bemästra för laget men då alla de kvarvarande grabbarna är i bra form så tror jag att de ska kunna göra fina resultat i slutändan ändå.

Eftersom tävlingen är över för mig och jag har en intensiv hemlängtan efter Hennie och Malin så tog jag tåget från Blois till Paris i morse och via Metro och pendel sitter jag nu på Charles de Gaulle och ska om en timma flyga via Warsawa till Arlanda och sen förhoppningsvis hinna med tåget så jag är hemma på Malins väg en timme efter midnatt.

Kommentarer är avstängda.