Tomas Löfgren

Jag körde styrkeuthållighet på testcykeln igår. Var inte så stark och blev trött. Så nu vet ni.

Att ha semester är inte dumt. Jobbångesten slog dock till de sista dagarna och i morgon är det tillbaka till kontoret med fullklottrade dagar i kalendern som gäller.

Det blev en riktigt bra resa. Vi var lite spända både Malin och jag hur det skulle gå att åka iväg med Hennie men det gick såklart bra. Vi turades om att cykla långpass med övriga BCK:are varannan dag och den som inte var ute och cyklade glassade runt med barnvagnen i Arenal och roade både sig själv och dottern på bästa sätt för att sedan dra iväg på ett kortare pass på sena eftermiddagen. Jag tajmade in värsta regnvädret på mina första distansdag och fick lite färre timmar än planerat då jag vek ned mig i ovädret. Ordnade dock statistiken i den imaginära träningsdagboken genom att köra morgonrull innan frukost ett par dagar istället.

Det kändes oförskämt bra på cykeln hela veckan och jag har förstås fjolårets träningsdos att tacka för det. Med tre fina intervallpass och lite trisstempo på slutet av distanspassen så blev jag mör sista dagen och nöjd med livet. Ska bli kul att tävla vad det lider och jag tror inte att jag kommer att åka av första varvet på Hammarö.

Malin har dragit iväg till Trysil på skolresa till på onsdag så jag och Hennie håller ställningarna i Skräddarbacken. Hon tog kameran med sig så jag kan dessvärre inte bjuda på några bilder.

Jag är skyldig mina eventulla trogna läsare en ursäkt för dålig uppdatering. Har haft en tung period med diffusa magproblem som nu är bättre. Var hemma och mådde dåligt i ett par omgångar förra veckan men kom igång och motinerade under helgen som gick och då vände det.

I dag tar vi bilen till Uppsala och i morgon lyfter vi till Mallorca. Hennie har varit sjuk i veckan men blev väldigt lägligt feberfri i morse. Själv har jag efter många nätter med knappt om sömn blivit skrovlig i halsen men hoppas på att det vänder då vi kommer ner till varmare breddgrader. Kollade precis långtidsprognosen för Palma och just nu ser det ut som att jag definitivt kan lämna vintertightsen hemma.

Ännu en arbetsvecka är till ända och den sedvanliga fredagströttheten har slagit till. I morgon ska jag testa telemarkskidorna igen för första gången sedan jag bröt tummen efter jul 2006. Tunabyggen har familjedag på Romme Alpin så det känns som ett lägligt tillfälle att göra comeback i backen. Får se om jag kan gå på söndag.

Träningen går verkligen på sparlåga och det är rätt skönt. Det är ju dock bara två veckor kvar till vi sitter på planet till Mallorca så det känns som det är dags att nöta lite på sadeln och vänja surbenen med tramprörelsen igen.

Hennie fyllde 2 år i lördags. Det firades först på fredagen gemensamt med tvååriga kompisarna Lilly och Tuva och ett gäng andra polare inklusive föräldrar hemma hos Lilly.

På själva födelsedagen var pappa Tomas ute på första cykelturen sedan juldagen. Dryga 2,5 timmar i solen tillsammans med Patrik Moris blev det. Det gick tungt och slet på den sargade vasaloppskroppen. Sen blev det kalas med släkten och paket i massor:

Eftersom jag själv också blivit ett år äldre under veckan så fick även jag ett par presenter. Bland annat en grundkurs på Velodromen i Falun. Får se om jag spar det till hösten eller slår till på en gång. Ska verkligen bli kul att testa på i alla fall!

Min tänkta långversion av mitt Vasalopp dröjer. Är fullsketen med jobb och har suttit till midnatt hela veckan. Kändes inte som något vidare sätt att fira födelsedagen på igår. Men Malin bjöd både på sovmorgon (till halv sju) och på sushi och Ben & Jerrys glass som räddade upp det hela. 33 blev jag förresten.

Sitter ledbruten i soffan och orkar mig inte på någon längre beskrivning av dagens lopp. Hade det tungt hela vägen och fick väldigt lite gratis. Höll mig dock hyfsat kall och la upp loppet bra efter förutsättningarna. Slet ont från Oxberg efter kanske ha kört lite för optimistiskt i Lundbäcksbackarna. Höll ihop det bra ändå och blev 142:a. Elitledet nästa år igen alltså!

Jag hade önskat mig en bättre sista uppladdning inför söndagens Vasalopp. Men nu är det bara att gilla det berömda läget. Än så länge är det egentligen ingen fara på taket. Jag är inte jätteförkyld, bara snorig, småhängig och med en allmänt otrevlig känsla i luftvägarna. Som Janne mycket riktigt påpekade i sin kommentar till mitt förra inlägg så har jag tidigare lyckats rätt bra direkt efter jag varit sjuk. Får hoppas på en sån effekt den här gången också. Måste bara bli lite friskare först. Har spenderat dagen hemmavid för att om möjligt få mer vila än på jobbet. Har jobbat ändå, men mest genom eget pysslande framför datorn vid köksbordet istället för ett gäng möten. Det är snällare både mot mig själv och mina kollegor. Jag vet ju vad jag själv tycker om de som sitter och snörvlar på jobbet.

Hade topp 200 som mål innan vintern. Efter Norrbärke skruvade jag upp förväntningarna lite och började så smått sukta efter topp 100. Åkte ju sen på en trevlig 2½ veckors förkylning och jag var tillbaka till utgångsläget igen. När jag lyckades så bra på skidO-SM för två veckor sen så förstod jag att jag var rätt bra med i matchen ändå och en placering bland de hundra första kom åter i sikte. Nu vet jag inte riktigt. Målet är först och främst att starta sen får vi se. Med bra skidor, gott energiintag och bra fartstrategi ska det nog räcka hyfsat ändå.

Vem vinner på söndag då? Jag hoppas så klart på Daniel Tynell och Erik Eriksson, men tippar Oskar Svärd med Jörgen Brink som outsider. I skidorienterarkampen kommer striden stå mellan pånyttfödde Daniel Nordebo och Peter Arnesson. Cyklistkampen kommer Håkan Löfström att vinna ohotad.

Hennie gillar att mamma Malin har sportlov:

Jo, jag är förkyld. Förhoppningvis är det en snabb nästäppa som kan avhjälpas med sömn, vila och hela arsenalen med huskurer. Hur som helst så kom det väldigt olägligt. Det är väl egentligen ett lyxproblem men med mitt troligen sista Vasalopp som något sånär vältränad i sikte så känns det bra surt.

Försökte mig på ett distanspass igår, men nu förstår jag varför det kändes risigt. Igår trodde jag det var nysnön, skoskavet och lördagens dubbelpass som var orsaken. Hade tänkt mig dryga fyra timmar men gick in efter tre och var skapligt missnöjd.

Jag tycker jag borde lärt mig lyssna på kroppens signaler med åren och med förra veckans extrema trötthet i åtanke borde jag kanske tagit det lite lugnare under helgen. Men det har faktiskt blivit svårare med åren. Numer är det svårt att skilja på vardagströtthet pga jobbet, småbarnsföräldertrötthet efter delvis vakna nätter, OS-trötthet efter nervkittlande kamper i TV-rutan eller helt vanlig träningströtthet. Kombinerar man sen dessa kan det bli en riktig soppa.

Veckans andra dubbelpass idag. Lite panikträning inför den 7:e mars. Började med styrka på Svea i morse. Hängfrivändningarna gick lite knackigt men resten kändes oförskämt bra och jag lastade på mer än jag gjort tidigare den här vintern.

På eftermiddagen hade Rikard Claesson bjudit in till träningsrace på Skräddarbackens elljusspår. 3 varv, totalt 7km, två startande, -1 grad, fuktig luft och glatta spår var förutsättningarna. Vallaångesten för Vasaloppet blev inte mindre i och med detta då det var vanskliga förhållanden och med halkiga skidor som ändå bromsade i utförsbackarna så blev jag bryskt påmind om hur svårt det kan vara i dessa fören. Hade hyfsat tempo i kroppen ändå och distanserade en illamående Rikard med 1:20.

Hennie har ärvt sin mammas och morbrors snowracer idag och blev extra lycklig. I morgon blir det testkörning av den för henne medan jag siktar på ett långt distanspass.